Ikväll lägger jag mig med ett stort leende. Daniel.. Okej orkar jag ens förklara allt? Det börjar med att vi kommer iväg lite sent från Skutte och nästan stress-äter på Kungshallen. Kommer till Maxim cirka fem i 6 och konsertern började 6. Så yes tänkte vi, tur att vi kom i tid. Väl i kön så får vi stå ute en timme(TIMME!!!) och vänta i skinnjackor. (Iofs vårat eget val, men vi räknade inte med ens timme köande ute i kylan. När vi kommer in får vi stå ytliggare 30-40 minuter och vänta på att Daniel ska börja.. När han väl börjar så var man liksom så himla sur av allt väntande men efter ett tag så drar det igång och det känns riktigt bra. (Vi stod och klagade över att han inte körde Gubben i lådan någon gång) och pantjoff så pekar han på oss 8 som stod i vänstra hörnet helt själv och säger den här låten sjunger jag för mina vänner nere i det vänstra hörnet. Och då helt plösligt får vi allas blickar på oss, inte så konstigt kanske. Inte nog med det så när sista refrängen i låten kommer så kommer han mot oss 8 med micken i handen och sträcker ut den. Woow, där fick han till det, från minus till plus på någon sekund. Grejt.
Wictoria och Henrik åkte precis efter att vi varit och kollat på Äby's match som dom vann. Nu ska jag krypa ner i sängen och prata med min gosis och pricken över i är att jag har nybäddad säng. Hur skönt är inte det då? Kram och godnatt, vi hörs imorgon igen!
